…och inled oss icke i frestelse, för jag kan gå själv.

Kropp och känslor är makalösa saker egentligen. Alla
dessa små saker som gör en person till just den som man är.
Just det som man förälskar sig i och blir totalt knäsvag av
när man möts. Är det inte härligt så säg?

Men vad händer om man får dom här känslorna när man redan
befinner sig i ett långvarigt förhållande? Är relationen på
upphällningen nu? Borde jag släppa mitt förhållande
till vindarna och bara springa efter denna nya förälskelse?

Det är här som man hör det klassiska ljudet av ett grammofonstift som halkar av en skiva
och en röst säger “NEJ!”

Du har precis råkat ut för en kombination av kemi och biologi.
Kärlek är inte blind, den är dock jäkligt närsynt. Det är hormoner som är blinda.

Beroende på typ som ditt förhållande har så kan man antingen hålla tyst
om saken, eller prata om saken. Det beror givetvis även på vilken typ
av partner man har. Men, jag lever i ett långvarigt förhållande som bygger
på tillit och kommunikation, så min partner erkände en fysisk attraktion
till en av våra gemensamma vänner. Hon hade dessutom mycket tidigare
påtalat en sexuell fantasi om två män samtidigt.

Det här satt i bakhuvudet på mig ett par månader och jag bearbetade
det hela med ro. Det var trots allt enbart en fysisk attraktion som hon
inte gjorde något för att följa upp. Jag tittade lite på mig och hur jag
tänker om saker och ting och vid ett tillfälle var denna gemensamma
kompis över på lite grillning och fan flög i mig. Jag tänkte att “vad fan,
vi tar två flugor i en smäll” Hennes attraktion och hennes fantasi.
Det resulterade i en riktigt trevlig kväll kan jag säga.

Det finns personer som säger att en fysisk attraktion redan där är otrohet.
Men är det verkligen det? Ska man bli emotionellt och fysiskt låst till en person
bara för att man har ett förhållade? Borde inte tankar och känslor vara fria?
Jag tycker det och många med mig, och jag tror att om man kräver att partnern
enbart ska tänka på “mig” så är man lika illa som valfri sekt där sektledaren kräver
fullständig lydnad.

Att se en vacker bakdel eller ett par vackra bröst och tänka “Mmmm, den/de där skulle
jag gärna ta en extra titt på och undersöka närmare” innebär inte att jag KOMMER att
att göra det. Det innebär inte heller att jag inte älskar min partner.

Om jag sedan senare på kvällen har en trevlig fantasi när jag smeker mig själv
innebär det inte nödvändigtvis att jag egentligen _vill_ ha sex med den personen
utan snarare att jag använder den personen som en liten extra mental krydda
till min onani. Jag kommer troligen förpassa alla dom tankarna lååååångt
till bakhuvudet när jag sedan fattar ett fast tag i min partner.

Om man har kommit så långt att man har en förälskelse till en person som
inte är ens partner. Borde man göra slut eller…. ?
Njae.. Jag tycker inte det. Varför inte utnyttja de hormoner som rusar
runt i kroppen till att förbättra sitt och sin partners sexliv? Det är precis
samma hormoner som löper amok som när du träffade din partner och
jag kan lova dig att sexet blir intensivare och skönare med dom hormonerna
i kroppen. Jag kan helt enkelt inte se ett fel i att titta på menyerna ute på stan
men att äta hemma. Så länge man inte aktivt tar ett steg till fysisk otrohet så
ser jag helt enkelt inte ett fel i det.

Jag och min partner kan disktura snygga rumpor, bröst och muskler utan att
för den sakens skull känna att Oj, nu tänker min partner vara otrogen.

Jag tror att de som skriker “Du är otrogen” för minsta lilla egentligen är väldigt osäkra
på sig själva och sina relationer och tar ut denna osäkerhet på sin partner. Att
kontrollera sin partner blir ett sätt att trycka ner denna osäkerhet utan att
för den sakens skull arbeta med det problem som det egentligen är.

Jag kan givetvis ha helt fel i mina funderingar, och jag tar tacksamt emot rättelser.
Ha en bra dag.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

2 Responses to “Men, OH! vad h*n är sexig…”

  1. Okej, eftersom rättelser efterlyses så kan jag ju lägga mig i 😉

    Jag tror att du har slagit huvudet på spiken i det allra mesta i det här inlägget, förutom att jag är övertygad om att vi inte grillade mitt i vintern, vi åt kycklingsallad :p

    För övrigt tror jag att jag här skulle vilja göra ett litet tillägg (kanske en tanke inför kommande inlägg) och hänvisa till din tidigare post ”Våga vilja, våga prata”.

    Grunden i ett förhållande är kommunikation, oavsett om det gäller sex, barnuppfostran, fritidsaktiviteter, ekonomi eller valfri annan sak som kan tänkas påverka det gemensamma samlivet. Otrohet, och vad som är otrohet, är ju verkligen en av de sakerna, ändå diskuteras det sällan i ett förhållande. “Jag skulle aldrig kunna vara otrogen” och “Jag skulle aldrig kunna förlåta min partner om h*n var otrogen” har jag hört fler gånger än jag kan räkna.

    När jag sedan frågar personen vad otrohet innebär får jag ofta svaret att “det vet väl varenda människa”. När jag frågar lite mer och ber om ett mer specifikt svar ser jag tydligt att gränsen för otrohet varierar oerhört mycket mellan olika människor; gränsen är inte alls solklar och tydlig, inte ens inom ett förhållande. De olika parterna i ett förhållande kan ha vitt skilda uppfattningar om vad som är otrohet och inte.

    Alltså vill jag såhär lite som ett sidospår återigen tipsa alla om att prata, prata, prata. Om jag inte diskuterar var gränsen går med min partner, och kommer överens om vad som gäller just VÅRT förhållande, riskerar jag ju dels att trampa i klaveret och såra den jag påstår att jag älskar, eller att bli rejält sårad själv om min partner i sin okunskap om just -min- gräns råkar passera den.

  2. Sixzzi says:

    Tycker att detta var ett väldigt bra inlägg och precis så hade jag å min exmake det också. När jag skulle ut på mitt håll brukade han skämtsamt, men med allvar, säga:
    -“Titta på menyn ute men äta middag hemma”
    och så ÄR det ju. Vi slutar inte att titta eller attraheras av andra pesronen bara för att man lever i ett förhållande/äktenskap. Jag menar; jag skulle ju ha ljugit om jag sade att min exman var den snyggaste i hela vida världen å vice versa, för vi vet ju att det fatiskt inte är så. MEN, å här kommer nog en del av ens säkerhet på sin partner in – och framförallt på sej själv – för att man lever med den mannen/kvinnan för att man älskar den för tusen andra kvaliteér och egenskaper samt minnen och ev barn man gemensamt skapat genom åren:)

    Tyvärr tog dock min kärlek slut för min exman. Men det var ett väl övervägt beslut och det tog lång tid för mej att erkänna att den där avsaknaden av lust inte berodde på att jag inte hade någon lust – prövade sexterapeut, piller, fantasier ja allt – utan att jag till slut efter mkt vånda kunde erkänna för mej själv att det var till min dåvarande man jag inte hade lust länge… För lusten hade jag, det hade jag märkt å kommit fram till. Men det var inget lätt att komma fram till för det handlar inte bara om lust i ett äkenskap, man har så mkt mer, men jag kunde till slut inte leva med tanken: “att bara min make å son är lyckliga så kan jag vara olycklig” för det hade inte varit rättvisst mot någon.
    Vi var vänner länge å umgicks å hittade på saker hela familjen, å han hade ju som hopp om att återförenas, fast jag var tydlig med att det bara var vänskapliga känslor från min sida. Å just därför var det det med lusten en sak som jag InTe klarade av att säga till honom:
    -“Jag har inte lust till DEJ. Jag tänder inte på dej. Jag ryser av obehag när du tar på mej”
    för DET hade knäckt honom totalt å det tyckte jag var onödigt att säga då han efter sepeartionen gick ner i en djup depression. Ni kanske tycker det var fel av mej att InTe säga det men jag tycker att det är en sak man kan utesluta, alla saker BeHöVeR inte sägas.

    Jag har ända sedan vi separerade vetat ända in i hjärtat att mitt beslut var det rätta och jag har aldrig ångrat mej. Och om jag nån gång skulle sakna hans närvaro/vänskap så har det kommit fram så mkt bevis om lögner från hans sida under både vårt äktenskap å efteråt + att han för ett år sedan övergav sin son för sin nya blivande fru trots att sonen sagt att han ville inte leva med honom om han gick tillbaka till henne…då hade han lämnat henne tre ggr redan å varit inneboende här å sagt att hon behandlade både honom å sonen på ett hemskt sätt å lovade på heder å samvete att aldrig leva med henne utan att han bara ville träffa sin son (självklart!) som blev till på deras första dejt. Men att han valt bort sonen och ljugit så för honom å bara hör av sej med ett mess varannan vecka efter att ha varit en ärvarande pappa de första 11 åren (sonen är nu fjorton) och sedan vända helt bara för att det är “lugnast så” med den nya att inte tillåta kontakt oss föräldrar emellan ~ DET för mej är det mest avtändande en man kan göra. Barnen kommer ALLTID först å även om jag träffar en gammal ungdomskärlek igen så kommer min son allid att vara mannen i mitt liv ~ och viceversa gäller nya kärleken å hans barn:))

    Det blev ett långt inlägg å jag avslutar med att önska en fortsatt trevlig midsommarafton!

    Mvh

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.